Jag såg ett reportage om Kenya på Rapport ikväll som fick mig att tänka på konsekvenserna av ett minskat resande. Oroligheterna i samband med valet har lett till att många resebyråer runt om i världen valt att både evakuera sina gäster och dels ställt in resor som redan bokats.
En ensamstående kvinna med sju barn intervjuades och hon berättade att hennes försäljning av souvenirer hade sjunkit så lågt att det knappt var värt att åka den långa resan från byn till strandpromenaden och turiststråken. Hon hade det mycket svårt att klara sig och var orolig för sina barn, deras skolgång och om hon skulle kunna få mat på bordet.
I det här fallet kan jag förstå att folk undviker att resa till Kenya men reportaget illustrerade väldigt tydligt vilka det är som drabbas hårdast när turismen minskar. Det är de fattiga som mister sin livsnödvändiga inkomst.
Därför stör det mig enormt när man titt som tätt får höra från miljövänner att vi måste resa mindre, från politiker som med hjälp av höga skatter vill göra det mycket dyrare att åka på långflygningar och från vissa som helst vill att alla stannar hemma i Sverige och inte åker någonstans. Ska vi bry oss mer om ett astronomiskt litet utsläpp av en helt ofarlig gas eller ska vi bry oss om människor i andra länder som är beroende av en turistindustri som i slutändan ger dem mat på bordet och ger deras barn möjlighet att gå i skolan?
Vi hjälper inte världen genom att sluta resa, vi stjälper den.
