Skrev för några dagar sedan artikeln Vad ska vi prioritera, vilken tog upp de felaktiga, och för människan, rent katastrofala prioriteringar som nu görs med anknytning till klimatdebatten.
Jag kan inte bevisa det statistiskt men en inte alltför orimlig gissning är att FN:s klimatpanel IPCC de senaste åren har fått absolut mest medial och politisk uppmärksamhet. IPCC är det FN-organ som paradoxalt nog inte tillför mänskligheten någonting, särskilt inte människor som har det allra svårast. Det bevarar inte fred, motverkar inte svält, arbetar inte för demokrati eller för mänskliga rättigheter, saker som är långt långt viktigare än att försöka motverka klimatförändringar - en idé som för en normalt funtad person borde ses som totalt orealistisk - men som numera ses som en fullt realistisk och genomförbar idé.
När IPCC och klimatet får all uppmärksamhet så får andra FN-organ stå tillbaka. Först ut var FN:s livsmedelsorganisation som varnade för att 900 miljoner människor svälter. Och i dag gick WFP, FN:s World Food Programme, ut och berättade att det saknas över 5,2 miljarder dollar i extra stöd för att inte de akuta hjälpsändningarna med mat ska ta slut i början på nästa år.
Vid klimatmötet i Poznan samlades 11000 människor för att diskutera minskningen av växthusgaser, paradoxalt nog (där är ordet paradox igen...) samma gas som alla människor, djur och växter behöver för sin existens.
Hade det inte varit bättre om dessa 11000 engagerade människor ägnat tiden åt att försöka lösa verkliga, akuta problem som människor lider av idag? Att människans aktiviteter, precis som vulkaner, världshaven, djur, skogar och allt annat på den här jorden, resulterar i utsläpp av koldioxid är det absolut minsta av alla problem som vi människor behöver lösa. Miljöproblem finns det gott om men vi måste dra en gräns mellan miljö och klimat och få ur det här storhetsvansinnet ur våra hjärnor om att just vår klimatpåverkan är det som styr klimatet.
Varje timma av hjärnaktivitet som ägnas åt koldioxid är en förlorad timma ägnad åt att försöka bota en sjukdom, arbeta för mänskliga rättigheter, bevara fred och rädda liv.
(Flickan på bilden håller i nyckeln till det provisoriska hem i Aceh som Röda Korset byggt upp strax efter tsunamikatastrofen)
