Har precis sett första delen i den nya dokumentärserien "Klass 9A" och ser fram emot de kommande avsnitten. Missa inte denna serie!
Vilket för mig till en artikel som HAX skrev om i dag. Lärarförbundet har nu insett att klimatfrågan är ett ypperligt sätt att tillförskansa sig pengar till kompetensutveckling från regeringen. Eva-Lis Preisz, ordförande för fackförbundet, säger i ett pressmeddelande:
"Genom barnen nås och påverkas föräldrar, mor- och farföräldrar i att motverka klimatförändringarna. Det är många som börjat återvinna hemma när barnen kommit hem och ställt krav efter en miljövecka på förskolan. Där de också har lärt sig att tomma rum ska vara mörka rum och att inte spola varmvatten för länge."
och vidare:
"Genom miljöfrågorna blir det självklart för barnen att detta inte bara är något som du och jag, eller Sverige som nation måste jobba med – utan också Europa och resten av världen. Det blir på så sätt också diskussioner om resursanvändning, världsfattigdom – om hur vi alla är bundna till varandra"
Lärarförbundet har helt rätt. Svensk media och svenska politiker har verkligen ignorerat klimatfrågan. Därför behövs det pengar att utbilda Sveriges ungdomar om miljöfrågan... och när fackförbund nämner världsfattigdom i samma andetag som klimatfrågan så vet man vart det barkar.
Och hur ska utbildningen gå till? I ett reportage från Sveriges Radio berättar NO-läraren Jonas Öberg att vissa barn inte är lika medvetna om miljöfrågan som andra så han visade en film om växthuseffekten (förmodligen En obekväm sanning).
"– Vi tog upp det här med miljöhotet och tyckte att de verkade så oengagerade så så smällde vi på där (filmen. red anm) och berättade om hur illa det var och sedan upptäckte vi att det gick hem lite för bra"
Vissa av eleverna blev riktigt upprörda och oroade för sin framtid. Det skulle jag också bli om jag i högstadiet skulle få se Al Gores film. Jonas Öberg lyckades dock ingjuta hopp hos ungdomarna igen genom att undervisa i återvinning. Han tycker dock att "det vore bra om det fanns handfasta råd för lärarna för hur de ska hantera barns rädsla inför klimatlarmen."
Ett handfast råd från min sida vore att droppa lite förenklad vetenskap på ungarna i kombination med en kurs i kritiskt tänkande och sedan tillsammans gå ut på skolgården och kika lite på solen. Att få ungdomar att de bokstavligen kan "göra något åt" klimatet genom att källsortera en konservburk är ju bara dumt.
Christopher E: du som varit ute i skolor och pratat klimatfrågan, känner ungdomarna verkligen oro inför klimathotet?
Jag börjar bli trött på att allt som sägs eller skrivs om miljö nuförtiden ALLTID kopplas till klimatet, växthuseffekten och den globala uppvärmningen. Vart går gränsen?
Gonatt vänner!
