Vi kommer alla att dö (om inte politikerna räddar oss först)

Erland Källén och Markku Rummukainen höll domedagshov i dag och berättade att klimatförändringarna (vilket ser ut att vara en ny företeelse) är värre än vad alla trodde och att allt går fortare än vad alla trodde och samma prat som vi har hört om och om igen i åratal nu. Och nu måste politikerna vidta åtgärder. Vad i hela friden ska svenska politiker göra åt att klimatet förändras? Sverige är fortfarande världens mest miljövänliga land. I dag läste jag i Metro att vi är världsmästare på att källsortera metall!

I slutet på SVT:s inslag ställer sig reportern frågan om de åtgärder som politikerna planerar är tillräckliga. Vad i helvete, frågan är varför de ens tänker tanken på att införa dessa totalt meningslösa åtgärder! Avskeda alla politiker. Jag vill inte att våra surt förvärvade resurser kastas bort på det här vansinnet. Samtidigt som pengar kastas ner i den här avloppsbrunnen av klimatåtgärder så har jag en äldre släkting som slussas runt bland olika sjukhus och vanvårdas på grund av bristande resurser. Ska vi inte prioritera våra äldre som byggt upp det här landet i stället för att prioritera isbjörnar och is?

I inslaget får Lars Bern medverka i 5 sekunder. Övriga 3 minuter och 11 sekunder ägnas åt den kommande klimatkatastrofen.

Sveriges Television skriver i sin ingress:

"Koldioxidutsläppen accelererar, uppvärmningen har nått Antarktis, halterna av det klimataggressiva metanet stiger och havsytan stiger allt snabbare."

Nytt ord: "Klimataggresiv"...

Jag kikade lite på inslaget på Rapport och då sade någon av de oroade forskarna att isen i Arktis var rekordlåg i slutet på september. Då var isutbredningen runt 8,5 miljoner kvadratkilometer. Varför inte nämna att det nu finns 15 miljoner kvadratkilometer?

(Sveriges Television har för övrigt avsatt skattepengar för en klimatsajt som Recon skrivit om på sin blogg.)

Vansinnet fortsätter...

Svart sot - klimat - fattigdom

Enligt Nature Geoscience har sotpartiklar en större påverkan på klimatförändringarna än vad som trotts tidigare. Klimatforskaren Erland Källén säger i en intervju med Sveriges Radio att sotpartiklarna kan vara en starkt bidragande orsak till glaciärsmältning i Himalaya. Svarta sotpartiklar drar till sig solljus och blir stoftansamlingarna stora ökar även temperaturen.

Dessa sotpartiklar kommer nästan uteslutande från fattiga länder där människor tvingas laga mat över öppen eld och elda inomhus för att värma sig på nätterna. Dålig luft inomhus dödar hundratusentals, förmodligen miljoner, människor varje år (med en övervikt på kvinnor och barn enligt WHO).

Erland Källén vill nu att u-länderna får tillgång till industriländernas teknik för att minska utsläppen av sotpartiklar och teknik för uppvärmning och matlagning. Han menar att det krävs politiska beslut för att minska utsläppen.

Jag kommer inte invända mot att sotpartiklar påverkar klimatet. Vid stora vulkanutbrott som exempelvis Pinatubo sjönk globala medeltemperaturer med 0.2 till 0.5-grader månaderna efteråt. Det går naturligtvis inte att säga att Pinatubo var enda orsaken utan en starkt bidragande faktor till detta. Men det låter ungefär som om koldioxidteorin ersatts av sotpartikelteorin.

Källén vill att ny teknik ska levereras till u-länderna men det är inte så lätt. För att driva teknik krävs energi, billig sådan. Det mest utvecklande landet i Afrika, Sydafrika, genomgår just nu en enorm energikris eftersom det saknas tillräcklig infrastruktur och kraftproduktion. Om det är illa i Sydafrika så ska vi inte tala om andra länder i Afrika, eller andra fattiga länder i andra världsdelar.

Tillgång till billig energi är enormt viktigt för att skapa välstånd. Afrika har stora naturtillgångar när det gäller kol och olja, energislag som under rätta förutsättningar skulle kunna utnyttjas för att drastiskt förbättra tillvaron för hundratals miljoner människor. Kol och olja ses dock i västvärlden paradoxalt nog ses som de värsta hoten mot mänskligheten.

Jag har ofta återkommit till den här diskussionen när det gäller klimatförändringarna och jag håller med Bjorn Lomborg när det gäller utgångspunkten om vad vi ska prioritera. Ska vi ta itu med verkliga problem nu eller ska vi ta itu med inbillade problem, som kan inträffa, om mer än 100 år?

Vad tycker ni kära läsare?