Björn Lomborg om malaria

Björn Lomborg har skrivit en artikel för Wall Street Journal angående malaria i Zambia och vilken gigantisk felsatsning klimatåtgärderna är. I stället för att försöka få så många människor som möjligt att överleva denna dödliga sjukdom vill politikerna satsa groteska summor på att styra temperaturen på planeten.

Varje timma dör 114 människor i malaria, år ut och år in, och tyvärr så är många av dem småbarn. Lägg till de hundratals miljoner människor som blir svårt sjuka varje år av malaria men som överlever. Den här sjukdomen är en mänsklig katastrof som är svår att greppa.

Jag har skrivit det många gånger tidigare men jag blir bara mer och mer upprörd över att verkliga problem ersatts av ett påhittat klimathot. 350.org samlar tiotusentals människor för att engagera sig för koldioxid i atmosfären, Greenpeace slänger brunkol framför Rosenbad, Klimataktion jonglerar i en vägkorsning, Världsnaturfonden vill att vi blir faddrar för isbjörnar och vegetarianer vill att vi ska sluta äta kött. Och alla dessa engagerade människor påstår att de är mest engagerade av allt för fattiga människor. I helvete att dom är det.

Politikerna är allra värst. De ler brett mot kamerorna, dunkar varandra i ryggen och skålar i champagne när de kommit fram till hur många miljarder i klimatbistånd som ska skickas ner till Afrikas fattiga. Här ska det byggas solpaneler och vindsnurror och fan inga kolkraftverk. Det är inte klimatsmart. Hellre döda småbarn än extra koldioxid i atmosfären.

Samtidigt så behåller politikerna tullmurarna så att fattiga länder inte kan exportera det lilla de har och de behåller det årliga jordbruksstödet på
500 000 000 000 kronor till redan välgödda bönder. Detta är ingen slump eftersom det är just export av jordbruksprodukter som kan skapa välstånd i fattiga länder och höja människors levnadsstandard. Hade det funnits ett engagemang för fattiga så hade jordbrukspolitiken avskaffats för länge sedan.

Nu är det här inlägget klart. Cirka 90 människor har dött i malaria under skrivandets stund.

Frivilligorganisationerna gillar klimatpolitik

Svante Axelsson, sektledare på Naturskyddsföreningen, har dragit ihop ett gäng representanter från svenska frivilligorganisationer till en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet. Orsaken är naturligtvis Köpenhamnsmötet och de vill ha ett kraftfullt klimatavtal. Inget konstigt i det eftersom klimatpolitiken sprider miljarder och åter miljarder till allehanda organisationer, datormodellerande forskare och olönsamma energiprojekt som nämner klimatpåverkan i sina ansökningar om anslag och bidrag.

I artikeln refererar man till en rapport från Röda Korset som säger att vi redan nästa år kommer ha 50 miljoner klimatflyktingar. 50 miljoner! Rapporten, som är över 200 sidor lång, beskriver allehanda naturkatastrofer (som drabbat jorden i hundratals miljoner år). Att nu skuldbelägga människan för naturkatastrofer är både orimligt, ologiskt och desperat. Att det heller inte finns några som helst bevis för detta gör inte saken bättre. Den vanliga floskeln som vi alltid får läsa: "forskarna är eniga, experter menar och allting pekar på människan" hör hemma i papperskorgen. När det gäller alla påståenden om extrema klimatförändringar så finns det aldrig några empiriska bevis för människans skuld, bara uttalanden.

Problemet med Svantes och hans vapendragares tänkande är att de ser allting från fel håll. De tänker baklänges:

"Vi påminns ständigt om vikten av att världen kan enas om ett ambitiöst och rättvist klimatavtal i Köpenhamn om drygt en månad. Utmaningen är dubbel: avtalet måste innebära att utsläppen av växthusgaser snabbt börjar minska, samtidigt som miljarder människor måste ges en möjlighet att lämna fattigdomen och få bättre tillgång till mat, bostäder och energi."

Detta innebär i verkligheten att rika länder återgår till ett förindustriellt samhälle och den djupaste av fattigdom. De fattiga länderna, som är i desperat behov av billig (FOSSIL) energi, döms till döden direkt. När fokuset ligger på att minska utsläppen av koldioxid, som gör att det överhuvudtaget finns liv på den här planeten, och inte på verkliga problem så blir konsekvenserna ödesdigra. Nyckeln till minskad fattigdom, mat och bostäder är tillgång till energi. Om människor förvägras tillgång till energi så förvägras de också ett ökat välstånd.

Det enda dessa skribenter vill är att det ska klimatanpassas hit och dit i fattiga länder. En idé som är så verklighetsfrånvänd att man baxnar. Det dör miljoner och åter miljoner människor av Aids, orent vatten, malaria, tuberkolos och tusentals andra hemskheter. Är det då rätt idé att driva ner hela världen i fattigdom i någon slags utopisk tro att vi kan kontrollera temperaturen på en hel planet?

Tänk er att Svante och gänget begav sig ner till en fattig by i Afrika och fick känna hur det är att leva utan elektricitet, utan värme, utan rinnande vatten, utan mat, utan kylskåp, utan mediciner och utan hygieniska toaletter. Om de i samtal med byborna bad dem ranka problemen i deras vardag på en lista och sedan placera in koldioxid och klimat så skulle dessa två faktorer inte ens hamna på listan. Dom kämpar för sina liv och om vi låter Naturskyddsföreningen och andras omsorg om klimatet fortsätta så kan jag lova er att de får fortsätta kämpa för sina liv under en mycket lång tid framöver.

Det inbillade klimathotet måste vara det största bedrägeriet i mänsklighetens historia. Aldrig har så mycket människor engagerat sig i något som ingen kan göra något åt. Köpenhamnsmötet skulle lika gärna kunna handla om vilken temperatur vi vill ha på solen och vilka åtgärder alla länder måste vidta för att sänka solens temperatur. Varenda människa skulle naturligtvis skratta åt en sådan vansinnig idé men om de tänker några sekunder till så är det precis lika vansinnigt att tro att människan kan kontrollera klimatet.