Roten till allt ont - koldioxid, har än en gång legat till grund för ett europeiskt projekt där människor i åldern 18-35 ska agera "klimatumanare" och hitta på sätt att minska dessa förhatliga koldioxidutsläpp som orsakar så mycket död, svält och elände på jorden.
Challenge Europe (anordnat av British Council) heter projektet och en av deltagarna är Anna Havula, politiskt sakkunnig på Vänsterpartiet. Hon intervjuas i morgonens gratistidning City och ger sin syn på projektet:
"Det är en spännande möjlighet att kunna bidra till att klimatarbetet går fortare fram. Det går för långsamt i dag trots de flesta är överens om att klimatfrågan är en ödesfråga för mänskligheten."
Det största hotet är enligt henne att:
"... vi fortsätter ”business as usual”. Klimatet är redan en katastrof i dag i fattiga länder. Det är en stor solidaritet och rättvisefråga...Det måste bli "more action - less carbon..."
Hon tipsar om boken "100 sätt att rädda världen", att man kan gå över till en mer vegetarisk kost och köpa grön el.
Kommentar:
Är klimatfrågan verkligen en ödesfråga för mänskligheten? Är den inte en ödesfråga för välbeställda västerlänningar med för mycket fritid och personlig ångest för att de har det bättre än andra?
Hur kan klimatet vara en katastrof i fattiga länder? Katastrofen i fattiga länder är fattigdomen och de närliggande faktorerna korruption, politiskt vanstyre, brist på demokrati, brist på grundläggande mänskliga rättigheter, brist på rent vatten, elektricitet, mat, infrastruktur, utbildning och mycket mycket mer. Faktorer som väldigt väldigt sällan är förknippade med klimatet.
Det finns långt mer akuta problem än klimatet och den här näst intill maniska fokuseringen på koldioxid har förlorat alla proportioner och satt andra problem i skymundan. Lägg ner den här tävlingen och skapa en ny:
Challenge Poverty
Utgångspunkten är att deltagarna inte får föreslå några som helst åtgärder/lösningar som handlar om koldioxidutsläpp. Den som gör det diskvalificeras direkt. Lösningarna ska vara realistiska och fokusera på problem som ligger inom människans förmåga att hantera. Om problemen har med klimatet att göra så måste lösningen handla om hur människor kan anpassa sig och inte att vi ska anpassa klimatet. Kort sagt: Sunt förnuft ska vara vägledande.
Kanske en tävling för Stockholm Initiative att arrangera?
4 kommentarer:
Jag sökte på "jordbävning" i din blogg och fick bara träff på ett inlägg. I det säger du att en allmän uppfattning är att naturkatastrofer, inkl. jordbävningar då antar jag, har blivit fler de senaste åren, men en kritik från ditt håll är att det kanske bara rapporteras om det i större utsträckning och att så inte behöver vara fallet.
Det är möjligt att det rapporteras mer, för att folk tror att katastroferna orsakaS av det sk. oroväckande klimatet. Men vad tror du om teorin att det är jordbävningarna etc som orsakaR resterande klimatförändringar. Eller rättare sagt - allt har med vartannat att göra! Något i jordens inre är på gång, av helt naturliga skäl, vilket resulterar i naturkatastrofer och klimatförändringar?
Det känns som om väldigt få gör den kopplingen, eller överhuvudtaget ifrågasätter jordbävningarna. Jag menar, det är väl helt uppenbart att jordbävningar inte kan orsakas av koldioxid, men vad är det då som gör att de, kanske, är fler och starkare än vanligt?!
Fortsätt med din utmärkta blogg! Det måste bli rim och reson i samhället snart, i klimatfrågan men också i andra frågor. det är ju ingen hejd på stolligheter och masspsykoser!
Carolina: Kul att du gillar bloggen!
Jordbävningar och de tektoniska plattornas förskjutningar har garanterat en påverkan av klimatet på olika sätt men förmodligen över väldigt långa tidsperioder. Planetens klimatsystem är ett enda stort kaos och påverkas av miljarder faktorer - däribland jordbävningar. Detta faktum verkar media, företag, organisationer, kändisar, politiker och FN helt ha missat eftersom de är övertygade om att det bara finns en enda liten faktor som förklarar allt som händer i naturen.
Som jag skrev i min senaste artikel så ägnar DN förstasidan och två helsidor i tidningen åt att Nordpolens is smälter. Att isen i Sydpolen växt har hittills inte resulterat i samma medieutrymme. Rim och reson var orden :)
Jag mailade Karin Bojs och frågade vad den växande isen i Antarktis bevisar. Jag har ännu inte fått något svar, men om jag får det så återkommer jag.
Harry: Låter bra!
Skicka en kommentar