Göran Greider förespråkar fattigdom som lösning på klimatfrågan

I dagens Metro (Sid 6 i Stockholmsupplagan) mumlar Göran Greider om att 2007 kommer gå till historien eftersom vi blev klimatmedvetna det året. Han ser denna klimatinsikt som en möjlig faktor som kan bryta den marknadsliberala ekonomins dominans i världen. Greider frågar sig vad som kommer att hända om denna samhällsmodell inte klarar av att hantera den globala uppvärmningen. Det räcker inte med utsläppsrätter eller högre skatter eftersom rika människor ändå kan konsumera som de vill.

Utmaningen är enligt honom att minska konsumtionen och minska transporterna (vilket också inkluderar semesterresor) - utan att det ökar ojämlikheten.

"Miljöhjältarna i dagens Sverige är ju inte den övre medelklass som köper utsläppsrätter i julklapp utan landets alla låginkomsttagare som inte har bil och som inte åker till Thailand."

Än en gång framgår det tydligt att klimatfrågan anammats av vänstern, som fortsätter att tro på socialistiska utopier som lösning på alla problem. Greider anser nog att de förtryckta människorna i Nordkorea och på Kuba är riktiga miljöhjältar och förebilder. De har ju inte råd med någonting, kan inte konsumera och inte resa.

Sett i ett större perspektiv. I hur många år av svenskarnas historia har vanliga Svenssons haft råd att flyga till Thailand? 5 år, 7 år eller kanske 10 år? Just Thailandresan är ju snart det närmaste ren ondska man kan komma i dagens klimatdebatt. Hur många människor i Thailand har fått det bättre av alla miljarder och åter miljarder baht som svenskarna spenderat där genom åren? Väldigt väldigt många skulle jag säga. Fattigdomen i Thailand hade garanterat inte minskat om alla svenskar suttit hemma i stugorna och oroats för en global uppvärmning på några tiondelars grader.

I Greiders värld är det dock fattigdom som ska eftersträvas och som i slutändan krävs för att rädda vår planet. Men det är ju lätt att säga det när man själv tjänar 60 000 kr i månaden och inte behöver värma huset genom att elda koskit inomhus.