23 februari 2009

Istider och korrelationen mellan solaktivitet och havsnivåer




Jag nämnde istider igår och idag läste jag en intressant artikel av Dr David Archibald på Wattsupwiththat som just handlar om istider och havsnivåer. Han har bland annat med den här grafen som visar korrelationen mellan solaktivitet och förändringar i havsnivåer.

5 kommentarer:

Anders Folke sa...

Det är snygga diagram. Man kan göra många skenbara kopplingar mellan orsak och verkan. Den allmänna uppfattningen bland vetenskapare är att solaktiviteter har viss, men mycket liten betydelse för de s a s intraatmosfäriska skeendena. Men ointressant är det ingalunda!

Observera att metanbildare (kemoautotrofa arkebakterier) påverkade atmosfärens sammansättning för miljarder år sedan. De blev utträngda/förgiftade av syre från fotosyntetiserande cyanobakterier osv. Livet påverkar gassammansättningen i helt avgörande grad på vår planet. Ökad/minskad solinstrålning har sannolikt haft viss betydelse också.

När Homo sapiens för 150 år sedan började tillföra CO2 i Pg-klass (miljarder ton) från fossila lager hände något nytt. Vi vet inte vad det kommer att innebära, men det finns starka indicier på att det inte är helt problemfritt.

Jag är uppriktigt ledsen att många tror att klimatforskare endast följer med strömmen eller har dunkla ekonomiska syften. Mitt naturvetarhjärta blöder.

/Anders

Skeptikern sa...

Anders Folke: Människans bidrag av CO2 är ändå bara några enstaka procent, procent av en redan försvinnande liten andel spårgas i atmosfären. Bara idén att vi ska kunna styra klimatet, rädda planeten och bli klimatsmarta genom att minska vårt astronomiskt lilla bidrag av koldioxid är befängt.

Då måste man först börja med att filtrera ut all koldioxid i atmosfären, härleda var den kommer ifrån, sedan bevisa vetenskapligt att vårt bidrag kommer leda till tipping points, uppvärmning, orkaner, öknar, stormar, översvämningar och jordens undergång. En omöjlighet.

Jag skrev inget om orsak och verkan, jag skrev korrelation, vilket inte behöver betyda ett orsak-verkan samband. Korrelationen mellan koldioxid och temperatur är omvänd, vilket isborrkärnor visar, men ändå är den felvända versionen allt som klimathotet bygger på. Tack Al Gore för din fina graf som du var smart nog att visa separat...

Vilka är de "starka indicier" som du syftar till?

Anders Folke sa...

Nog har du väl ett namn? "Skeptikern" säger just ingenting.

Ärligt, du vet mer om de starka indicierna än jag, för nog har du studerat detta ingående, inte sant? Jag kan göra en liten lista om du är nyfiken på mina "tecken".

Vårt bidrag av växthusgaser är inte längre litet. Sedan 1950 pekar alla kurvor i taket. Även de goda, såsom minskad barnadödlighet, ökad välfärd osv. Men vissheten/misstanken att våra utsläpp inte längre endast har lokal (som övergödning av en insjö) eller regional (som luftföroreningar) utan faktiskt global, är ett rätt nytt läge för oss. Det tar ett tag att vänja sig.

Ja, det finns lösningar! Energifrågan är knuten. Gunnar L., som gör inhopp här och på NyTeknik, vurmar för TMSR. Vi får hoppas att våra begåvade ingenjörer kan tämja kärnenergin/atomenergin/solenergin.

Snowroller sa...

Angående koldioxidens roll för växthuseffekten skrev jag detta den 5 februari:

http://snowrollersden.blogspot.com/2009/02/koldioxiden-har-ingen-vaxthuseffekt-pa.html (klipp och klistra, har ännu inte kommit på hur html används i kommentarsdelen på blogger)

/Carl

Anders Folke sa...

Här kommer en text som handlar om "klimatförändringarna". Den är lång, men kanske meningsfull. Det är samma innehåll som det jag skrev på Gunnar L:s blogg, men finslipad och utvidgad.

För oss nyfikna, alerta och naturvetenskapligt skolade finns bara ett sätt: Vi lyssnar på och litar till våra kolleger! Vi litar på att de är lika vetenskapligt renhåriga som vi själva. Vi kan ju inte forska inom alla fält på egen hand.

Status i klimatfrågan. Jorden är inne i en uppvärmningsfas nu. Det är 0,7 grader under 1900-talet. Hur vet man det? Ja, inte har JAG tagit reda på det, jag lyssnar till meteorologerna som berättar om saken. Man talar om ytterligare ett par grader det närmaste seklet. Detta är förstås datasimuleringar, eller kvalificerade gissningar om man så vill. Beror det på CO2? Ja, delvis tydligen, eller med största sannolikhet om man så vill. Men det beror på andra gaser i atmosfären också. Är ökad CO2 antropogen? Ja, vi ökar halten i atmosfären, den saken är klar - det är några tiotal ppm på hundra år. Dessa mätningar är säkra. Men är det humana bidraget viktigt? Kanske. Det spelar inte någon reell roll eftersom vi av andra goda skäl ska komma bort från de fossila bränslena.

De fossila ger upphov till förorening av mark, luft och vatten. Deras insamling, transport och raffinering är allt annat än problemfri. Det finns svåra arbetsmässiga bekymmer också, även om sådana inte enbart har med energiformen att göra såklart. Dessutom är detta att ösa kolväten ur jordens inre bara ytterligare ett s k linjärt flöde av material som ger utspridning av livsfrämmande substanser i miljön. Flera av dem är ekotoxikologiskt och toxikologiskt problematiska. Vi ska heller inte ta resurser av kommande generationer. Det senare är ett moraliskt imperativ, en variant av de nordamerikanska indianernas 6-7-generationers synsätt ('SGM'). De fossila har medfört mycket gott också, jag nämner detta längre fram.

Nå, till AGW. Eller egentligen människans eventuella klimatpåverkan överhuvudtaget. Det finns förvisso ett litet batteri av växthusgaser, men jag fokuserar på den mest välkända och den som samtidigt är svårast att komma åt.

Redan kemi-superstjärnan Svante Arrhenius la märke till förbränningen av fossila kollager och att detta skulle öka halten CO2 i atmosfären; om man släpper ut något i atmosfären som inte är tillräckligt lätt kommer det att stanna kvar. Svante var också medveten om att ökning av CO2 skulle påverka den redan då välkända växthuseffekten - som gör denna planet beboelig. Däremot såg han nog inte globalt på saken och för Svante var en eventuell temperaturhöjning inget problem.

Decennierna gick, och CO2-ökning och viss temperaturpåverkan var något som forskarkollektivet kanske var medvetna om men inte brydde sig om.

Tills 1950-talet när en amerikansk rapport tog upp de allvarliga störningar som uppvärmningen skulle kunna innebära. Ett flertal studier kom till snarlika slutsatser, och medvetenheten började sippra in hos allmänheten att vi höll på att mixtra med klimatet.

För egen del var jag medveten om detta åtminstone under gymnasietiden på det tidiga 80-talet. Det var den tiden då beryktade ozon-hål över Antarktis, och även andra hot, växte sig allt större. Större i meningen globala, nästan oåterkalleliga och med svåra följder. Lien parentes här: Ozonhålslarmen var exempel på extremt lyckade miljölarm, eftersom man snabbt kom fram med Montrealprotokollet som styrde om till s k mjuka freoner. Här var allmänhet, politiker och industri för en gång skull med på noterna samstämmigt.

Tidsaspekterna här är viktiga, menar jag. Det är därför jag har kommenterat på NyTeknik bl a att det är förbluffande att jag, så sent som 1994 fick klargöra skillnaden mellan en flödande kolatom och en fossil. Och detta var med ett par veterinärer, som visserligen var medelålders, men som borde ha bättre koll. Tyckte jag. De visste föga om kolcykeln, de var inte vana att tänka i flöden och massbalanser.

Vi vet sedan länge att naturen har balanserande mekanismer, att det finns betydande kolsänkor. Dels ökar biomassan både i akvatiska och terrestra ekosystem, dvs växter tar införlivar molekylen och bygger cellulosa. Denna effekt är emellertid lite på marginalen eftersom CO2 nästan aldrig är begränsande faktor för tillväxt (det är vanligen närsalter och mineral). En annan betydande kolsänka är haven, vilket innebär att haven tar upp mycket av den tillförda atmosfäriska CO2 vilket påverkar aciditeten via karbonatbalansen. Det kan tippa över och haven klarar snart inte mer. Detta enligt flera experter. Tundrans permafrost tinar och isarna försvinner. Detta rapporteras redan i dagsläget. Fossil metan slipper då ut respektive albedo från jordytan minskar. Skeenden som kan få klimatet att skena, vilket vore otäckt – det verkliga skräckscenariot.

Ökad temperatur påverkar haven med termisk utvidgning så att havsnivån höjs. Pga detta har vi fått ett nytt ord – klimatsäkring. Flera kustnära verksamheter, bl a reningsverk, kommer att klimatsäkras inför en befarad höjning av vattenståndet. Men höjd vattentemperatur ger större avdunstning, mer vattenånga, mer molnbildning och därmed reflexion av solinstrålningen. Huruvida detta kan balansera eventuella växthuseffekter är alltför svårt att beräkna. Mer moln ger mer nederbörd och annat extremt väder. En ytterligare anledning att klimatsäkra verksamheter vid älvar och åar.

Men katastrofscenarierna är trots allt inte effektiva för att få folk att minska fossilbränsleanvändningen, eller energiomsättningen i vidare mening. Jag tror personligen att vi kan använda de fossila, men i ett lägre tempo. Vi bör göra något vida nyttigare av t ex oljan än att bränna upp den i överdimensionerade fordon. Vi har fått en gåva av jorden – ett fantastiskt handlingsutrymme i de fossila kolvätena. Nu är det vår förbannade plikt att göra något vettigt och bestående av dem.

Givetvis finns ingen anledning till panikåtgärder men vi kan heller knappast vänta och se. Det mänskliga bidraget till den pågående uppvärmningen kanske är några procent - men då bör vi jobba med de där procenten. Det är en rimlig försiktighetsprincip. Många förståndiga människor säger eftertryckligt att det är nu något ska göras, inte om säg 20 år.

Nu ska jag ägna ett stycke åt beteendevetenskap på lekmannanivå:

Vad är meningen med att ifrågasätta klimathoten? Jo, det finns tveksamheter i IPCC:s modeller – utan tvekan! Globala konsekvenser för klimatet är lite för svårt och stort att ta in, att greppa. Då slår man gärna ifrån sig. Det kan nämligen komma att påverka oss i vardagen mer än vi skulle vilja. Man tror, som det låter emellanåt, att det är miljörörelsens slutgiltiga ”hämnd och straff” för girighet och energiöverdådigt leverne. Man kan, fullt befogat, föreställa sig att många saker blir dyrare i framtiden om energianvändningen ska minska och hela samhällen ställas om. Många gillar inte miljölarm överhuvudtaget. Många gillar att ifrågasätta och debattera. (Det är positivt!)

Men å andra sidan – om klimatmodellerna visar sig så fel som skeptikerna tror sig veta och vi har satt in radikala åtgärder mot utsläppen – vad innebär det? Ja, i värsta fall några decenniers förlorad ekonomisk tillväxt. Många människors indirekta död och ofärd. Men också andras människors bättre hälsa. Möjligen. Här finns två vågskålar. Det bör framhållas att om vi sparar

Däremot – om modellerna är rätt eller nästan rätt och vi inget gör – vad innebär det? Ja, i värsta fall irreparabla skador på ekosystemet Tellus.

Klimatskeptiker hemfaller alltför ofta till små nedhugg i de s k alarmisternas argument och slutsatser. Vi måste våga se hela bilden. Klimathotet är ett konglomerat av indicier, knappt ens en hypotes, ännu mindre en teori i vetenskaplig mening. Men att det någon period har varit kallare, eller att en landsdel har haft motsatt utveckling, eller att det finns motsägelser i deras data är faktiskt petitesser. Det är vidare fullt möjligt att det finns faktorer i klimatprognoserna som man ännu inte fått med i datorsimuleringarna. Men faktum kvarstår: Det finns ingen trygghet i att sitta lugn, vi bör handla.

Alternativet att sopa undan klimatforskarna är farligt – farligare än att cykla genom Stockholm i rusningen!

Bästa hälsningar//Anders