Just nu pågår klimatmötet i Bali och varenda nyhetssändning den senaste veckan har kört långa inslag, tidningarna toppar med helsidor och klimatprofetstidningen DN låter Bali ligga högst upp på nätupplagan. 15 000 delegater har flugits in till Bali och lever lyxliv för skattebetalarnas pengar, de käbblar om kvoter, utsläppsrätter, koldioxidutsläpp, det satans landet USA, en inbillad uppvärmning och en förestående katastrof för mänskligheten.
Det är en sak jag undrar över när jag läser och hör om detta. Låt säga att alla länder minskar sina utsläpp enligt Kyotoprotokollet. Ner till nivåer som rådde under en tid då hemdatorer var ett okänt begrepp och internet inte hade nått massorna. Samtliga länder i världen gör detta. Men vad händer sedan?
Hur ska utfallet av dessa gigantiska åtgärder utvärderas? Hur ska man mäta effekten? Antalet stormar över Atlanten, jordskred i Peru, översvämningar i Bangladesh eller medeltemperaturen i Norrland.
För att mäta effekten måste man fastställa vad som är ett "normalt" klimat. Ska det vara år 1979, 1934, 1887, 2001 eller 1996? Temperaturökningar respektive sänkningar kan pågå i hundratals, om inte tusentals år och vi har bara korrekta temperaturuppgifter för litet mer än 100 år. Vad ska vi jämföra med? Hur vet människan vad som är ett optimalt klimat för jorden? Och hur kan så många människor tro att vädret i dag är "onormalt"?
Alla dessa frågor och det finns inga rätta svar. När så kallade miljövänner och klimathysteriker dagligen skriker "Vi måste göra något" så ligger det inte särskilt mycket sunt förnuft eller logiskt resonemang bakom. Åtgärderna som nu planeras i Bali kommer leda till att gigantiska resurser slösas bort, resurser som skulle användas till så mycket gott för mänskligheten i stället för att försöka ändra naturens gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar