Det dök upp en kommentar till min artikel "Johan Rockström - överdrifternas konung" idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
"För det första så är bristen på elektricitet inte det största problemet i Afrika. De allra flesta människor struntar fullständigt om de har el eller ej hemma. De behöver mat, rent vatten, hygieniska toalettfaciliteter etc.
Har du varit i Afrika söder om Sahara någon gång? Om inte så kanske du skulle åka till något av de länder du tror dig veta någonting om.
Hur kan man vara så enfaldig att man tror att den bästa lösningen på allt är att utvecklingsländer går exakt samma väg som vi i västvärlden har vandrat? Kanske är det vi som skall lära någonting av deras sätt att leva? Det är inte de som bor i utvecklingsländer som står för koldioxidutsläppen, för kemikalieutsläppen, för skogsskövlingen etc. Det är vår del av världen och vårt ekonomiska system som gör det!
Om du förstod hur känsliga ekologiska system är och hur beroende olika organismer är av varandra så skulle du inte sitta och jäsa i din skepsis på det sätt som du gör. Rädsla för förändring är förståelig, men denna rädsla får inte förstöra livsvillkoren för oss, för framtida generationer, för djur, för växter etc."
------------------------
1. Bristen på elektricitet är ett gigantiskt problem i Afrika. Det är bara att sätta sig in i en situation i Sverige, låt säga i Stockholm, och se vad som skulle hända om vi stängde av all elektricitet i 24 timmar. Konsekvenserna skulle bli katastrofala.
2. Folk behöver mat, javisst, men med elektricitet skulle människor kunna förvara mat i ett kylskåp och också tillaga den utan att behöva göra eld av avföring från kreatur - inomhus. Just eldning vid matlagning inomhus skördar ohyggligt många människoliv världen över och är en starkt bidragande orsak till tuberkolos och lungsjukdomar hos fattiga människor.
3. Folk behöver rent vatten, javisst. Men vad ska driva reningsverken som gör vattnet drickbart om det inte finns elektricitet?
4. Jag har inte varit i Afrika söder om Sahara men betyder det per definition att jag inte kan veta någonting om människors livssituation där? Det går faktiskt att läsa sig till väldigt mycket kunskap och dessutom se tv-reportage, debatter och dokumentärer för att bilda sig en uppfattning om hur människor har det i andra länder.
5. Vi i västvärlden har gjort en resa på relativt kort tid som höjt levnadsstandarden så enormt att det är svårt att greppa. Det var inte särskilt länge sedan i stort sett hela planeten levde i den svåraste av fattigdom. Tack vare industrialiseringen och människans uppfinningsförmåga har vi lyckats skapa ett välstånd som var helt otänkbart för några hundra år sedan, om inte kortare tid. Har våran väg till välstånd varit en skimrande och glad historia? Inte alla gånger men fördelarna av att vi gjort resan överstiger nackdelarna med råge.
6. Fattiga länder står inte för några större delar av utsläppen men det är inte ett problem. Problemet är fattigdomen. Vårt "ekonomiska" system (kapitalism) har höjt vår levnadsstandard radikalt men i fattiga länder finns det i stort sett ingen kapitalism alls. Det finns däremot korrupta politiker som anammat alla politiska lösningar förutom just kapitalism. Privat äganderätt, ett fungerande rättssystem, frihandel, mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet lyser för det mesta med sin frånvaro i fattiga länder. Att miljöorganisationer och klimatkämpar är emot kapitalism är en kolossal paradox men det beror främst på att ytterst få av dem förstår vad kapitalism egentligen innebär. Allt vi använder i vår vardag är tillverkat av ett kapitalistiskt företag men det är det få som verkar erkänna.
7. Vad kan vi lära oss av att inte ha rinnande vatten, ingen toalett, ingen elektricitet, inga mediciner, ingen infrastruktur, inget rättssystem, ingen demokrati, inga företag, inga jobb och ingen frihet? Det var inte bättre förr. Det fanns ingen gyllene tid då alla hade det bra utan att en massa onda kapitalister drog igång den industriella revolutionen. Folk hade det rent ut sagt för jävligt förr i tiden. Tyvärr har på tok för många människor det alldeles för jävligt på jorden år 2010 men om man är av den övertygelsen att de kommer få det bättre genom att den rika världen ska få det sämre så får man nog förklara sig.
8. Och nej, jag är inte rädd för förändring. Det jag är rädd för är att denna förändring, läs omställning, kommer få allvarliga konsekvenser främst för de människor som har det allra värst. I stället för att vi arbetar för att ta itu med verkliga problem så läggs allt fokus och horribla resurser på att lösa ett klimatproblem som för det första inte existerar och för det andra inte går att göra någonting åt överhuvudtaget.
9. Att jag är skeptisk är bara en sund inställning. När politiker världen över samlas och BESTÄMMER vilken temperatur vår planet ska ha så blir jag VÄLDIGT skeptisk.
